Inledning
Svenska Osteoporossällskapets (SVOS) vårdprogram syftar till att ge ett kunskapsstöd till vårdprofessionen och att vara ett komplement till de nationella rekommendationerna. Syftet är att förbättra osteoporosvården och reducera frakturincidensen genom att erbjuda konkreta råd om utredning och behandling, som inte täcks av myndigheternas riktlinjedokument.
Vårdprogrammet är utarbetat av Svenska Osteoporossällskapets styrelse 2020/2021 (Kristian Axelsson, Ingrid Bergström, Sigridur Björnsdottir, Bo Freyschyss, Andreas Kindmark, Mattias Lorentzon, Eva Oskarsson, Katrin Rimsby, Märit Wallander, Kristina Åkesson). Datum för första versionen 2021-05-02. Vårdprogrammet reviderades 2026-05-12 efter förslag från SVOS vetenskapliga kommitté (Mattias Lorentzon, Andreas Kindmark, och Bo Freyschuss) och beslut av styrelsen.
Skicka gärna synpunkter på vårdprogrammet. Epost: info@svos.se
Osteoporos är en folksjukdom som ökar risken för frakturer. I Sverige beräknas varannan kvinna och var femte man drabbas av en osteoporosrelaterad fraktur efter 50 års ålder. Många frakturer, framför allt kot- och höftfrakturer, medför ett betydande lidande, funktionsnedsättning, ökad dödlighet samt stora kostnader för sjukvården och samhället. De direkta och indirekta årliga kostnaderna för osteoporosfrakturer uppgår till 20 Mdr SEK. Varje år inträffar 124 000 osteoporosrelaterade frakturer i Sverige och av dessa är ca 15 000 höftfrakturer (2).
Under 2020 publicerades tre nationella dokument; Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar från Socialstyrelsen (3), Läkemedel vid osteoporos för att förhindra benskörhetsfrakturer från Läkemedelsverket (4) och Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Osteoporos – sekundärprevention efter fraktur från SKR (5), med slutversion till sjukvårdshuvudmännen för implementering 2021.
Socialstyrelsens senaste nationella riktlinjer ger mycket hög prioritet att utreda och behandla frakturpatienter, vilket stärks av SKRs och därmed sjukvårdsregionernas prioritering att implementera ett sammanhållet vårdförlopp, vilket motsvarar frakturkedja. Det speglar att osteoporos fortfarande är både gravt underdiagnostiserat och underbehandlat i Sverige. Endast ca 8-17 % av kvinnor över 50 år får sekundärpreventiv läkemedelsbehandling inom 1 år efter sin osteoporosfraktur (6). Trots att frakturskyddet är bevisat bättre vid sekventiell behandling (skelettanabol behandling följt av antiresorptiv behandling) än med enbart p.o. bisfosfonat, får endast någon procent av patienterna tillgång till denna behandlingsregim (E-hälsomyndigheten, 2025). Vid vissa sjukhus finns redan frakturkedjor för att förbättra de sekundärpreventiva insatserna, men samtidigt är behovet av vägledning och kompetensutveckling inom frakturprevention stort i landet. En stor vetenskaplig studie från fyra sjukhus i västra Sverige, visade att fler patienter blev utredda, fick läkemedelsbehandling medan färre drabbades av nya frakturer efter införande av frakturkedjor (7).
I samtliga rekommendationer framgår att alla patienter 50 år och äldre med osteoporosrelaterad fraktur ska riskvärderas, vid behov utredas och ges anpassade förebyggande åtgärder. Detta kommer troligen att leda till förbättrad utredning och behandling av osteoporos samt färre frakturer i framtiden.
Senast ändrad: 30 maj 2026